Svenska Highland Cattle Föreningen

 

Genomförda resor och kommande..

 

Årsmöte i svenska Highland Cattle föreningen lördagen den 25 April

 

Årsmötet, som hölls på Wrågården utanför Falköping, lockade 25 deltagare och kanske var det inte deras highländare, som lockade mest utan att i programmet fanns det en punkt ”bisonsafari”. Efter att ordförande Karl Jorlén hälsat oss välkomna åt vi en mycket god lunch bestående av bisonkött och därefter begav vi oss först ut till den grupp av älgar, som finns på Wrågården. Det naturliga betet för älgar som buskar och sly saknades och som vi fick reda på så mår de inte helt bra utan detta grovfoder. Samma krav på foder alltså som våra egna djur har.

 

Så var det då dags för safarin bland bisonoxar. Upp i en mycket kraftigt byggd vagn med täta väggar upp till midjehöjd och sedan 2 metallräcken ovanpå varandra så åkte vi ut med ”lördagsgodis” till djuren. I hagen gick ett 20-tal kor med kalvar och mycket av det som vi fick reda på var ganska likt vårt eget sätt att föda upp highland på.

 

Efter upplevelsen inne i bisonhagen fick vi gå runt själva och studera deras highländare innan årsmötet. Mycket lugna och fina djur.

 

Tack Anders och Paula för ett väl arrangerat årsmöte på den inbjudande Wrågården!

 

Birgitta Larsson

 

 

SOMMARTRÄFF PÅ SÖDRA GOTLAND MED HIGHLAND FÖRENINGEN I AUGUSTI 2017

Många av er har kanske redan varit på Gotland men för oss som inte har varit där så var det en upplevelse.

Åke Lyberg hade ordnat med det bästa för oss och vi körde söderut från Visby till Pensionat Holmhällar. Detta var en upplevelse i sig. En liten tallskog med havet runt omkring, fullt med kaniner och ett boende i stugor. Stugorna var av olika storlek och komfort beroende på vad man ville ha.

Pensionatet hade funnits sedan 1950-talet och har haft gäster, som kommit tillbaka varje sommar under 50 år. Vi förstod dem. Frukost som på det största Scandic hotell och middag prick kl. 17.00 varje dag. Riktigt vällagad svensk husmanskost med förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vi blev placerade vid ett bord och det var sedan vårt både fredag, lördag och söndag. När man ätit färdigt så tog man sin disk till ett bord men lät flaskorna stå kvar. Vad man druckit betalade man, när man checkade ut! Allt var helt perfekt!

Det var ju inte så mycket kvar av fredag kväll efter middagen utan Åke tog oss med på en sightseeing allra längst söderut till Hoburgen. I år var näsan röd på Gubben. Naturen är svår att beskriva. Måste upplevas och jag rekommenderar dem som inte varit på Gotland att åka dit och njuta av den gotländska naturen.

Efter frukost på lördag så reste vi med Åke till Eksta, där vi gjorde ett besök hos Peter och Ulla Mellqvist. De har varit highlandägare i många år och likaså föreningsmedlemmar men stod nu i begrepp att sälja av sin besättning.

Lunchen intogs den här dagen på Kattlundsgården i Grötlingbo. En mycket gammal gård med dokumenterad historia sedan 1200-talet. Under lunchen fick vi en information om vad gården varit med om genom århundradena och vi fick också veta att Gotland varit i rysk ägo under 3 veckor.

Vägen hem togs via Åke Lybergs besättning. Han hade tänkt sig att inte använda tjur i år utan bara seminera men att göra detta är mycket tidskrävande. Både när det gäller att se brunsten, seminera vid rätt tillfälle och få kossan att ta emot dosen så att det blir en kalv nästa år utan att behöva hålla på gång på gång. Tjuren, som han använde i år, var efter en seminering efter Sofus, en dansk mycket komplett tjur.

Middag prick 17.00 och sedan möte i avelsgruppen, som idag är Åke Lyberg och Kent Svensson. En representant från VÄXA, som håller i bedömningarna inom samtligt köttraser skulle varit med men så blev det inte. Nu tillfrågades Lars Larsson, tidigare både bedömare och med i en avelsgrupp, om han ville vara med och det ville han gärna. Bedömningskriterierna gicks noggrant igenom och Kent och Åke skulle föra våra svar vidare till VÄXA. Mötet avslutades med att man beslutade att på plats hos Åke gå igenom vad man kommit fram till.

Så efter frukost på söndag morgon åkte vi hem till Åke för att i praktiken se vad som är vad och man jämförde även kons och tjurens kropp. Tjuren och några kor skulle ha fått bra poäng i det nya bedömningssystemet.

Ju trevligare man har desto fortare tar det slut och alldeles för snart blev det dags att åka tillbaka till Visby för hemresan.

Ett stort TACK till Åke och Kent för planeringen och genomförandet av våra dagar på Gotland!

Birgitta Larsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nordiskt möte med uppstart i Bergen, Norge

Sedan mitten av 90-talet har de Nordiska Highland Cattle föreningarna träffats vartannat år. I början till och med varje år men 1 år går för fort och man enades om att arrangera ett möte med 2 år emellan.

Uppstarten var i Odense och Börje Magnusson, som var med oss på den tiden blev ansvarig för träffarna medan man nu har en ansvarig i varje land d v s Danmark, Finland, Norge och Sverige. Språket blir automatiskt skandinaviska med inslag av engelska, när finskan blir för svår. Men vill man så förstår man och den språkförbistring, som ibland kan uppstå, uppvägs av det faktum att vi har samma varma intresse för dessa ’’höylandskvaeg’’, som så suveränt håller all sorts terräng öppen.

I år var det Norges tur att bjuda till en träff med uppstart på flygplatsen i Bergen den 12 september för att sedan i gemensam buss besöka 5 highlandbesättningar runt om Hardangervidda samt djurutställningen i Seljord.

Första besöket var hos Buer Höglandsfe i Odda. En gård ca 300 meter över havet. Gränserna på 3 sidor var höga berg runt om på 3 sidor och ett färist över vägen som stopp. Man hade som alla ägare till Highland ett arbete utanför gården men hade även öppnat upp för turism på sommaren. Man hade öppnat en servering på egna grönsaker, highlandburgare och äpplekaka på egna äpplen. Varje sommar besöktes gården av många fotvandrare för om vi hade fortsatt förbi gården så slutade den med en jökel på 1000 meter över havet och bildade den fjärde gränsen för djuren.

Efter Odda så åkte vi över Haukelifjell till Haukabö Angus och Höglandsfe i Haukeli vid foten av Hardangervidda. Här bor Elisabeth och Knut Haugarne. Elisabeth är ordförande både i den norska Angusföreningen och i Highland Cattle föreningen och hade arrangerat hela resan för oss. Lite kuriosa för mig var att den stamtjuren hon har idag härstammar från en tjur, vi har sålt till Norge och som härstammar från Vestskoven Egon.

Dag 2, fredag den 13 september, var helt inriktad på djurutställningen i Seljord ca 2 timmars resa från Haukeli. Vi fick veta att utställningen är den äldsta i Norge och startade upp i slutet av 1800-talet men att man inte har haft djur mer än ett 10-tal år. Avstånden har varit mycket långa i Norge men nu har man byggt bort många mil med tunnlar och då har även djuren kommit till Seljord. Elisabeth hade både Angus och Highland med och i programmet så skulle en 1-års kviga för första gången få en grimma av rep runt nosen och bakom hornen och visas upp. Sören Brydsöe från Danmark skulle ha varit behjälplig men p g a sjukdom så fick Lars Larsson från Sverige hjälpa till. Ingen av dem hade varit i kontakt med kvigan tidigare men inom 60 minuter så hade hon en grimma runt nosen och Elisabeth kunde gå runt med henne på planen.

Elisabeth hade bokat in ett besök hos Hanne och Peter i Ulefoss den tredje dagen och där fick vi se en mycket imponerande ny driftsbyggnad. Den var ännu inte använd utan man väntade på snön, som låg i luften och lurade. Byggnaden bestod av 3 väggar och tak och var inredd för dagens highland och även som en framtida investering på ca 500 m2 med ligghall, 2 kalvningsboxar och en längsgående plats för foder på hela framsidan. Kor, kvigor och kalvar var fortfarande ute på bete någonstans på fjället men vi fick hälsa på ett 10-tal tjurar, som gick utanför den nya byggnaden.

Samma dag så fortsatte vi till Noresund och Veikåker Gård och Landhandleri. Man har hittat rester från både 700-talet och från 1300-talet men det som finns idag är från slutet av 1700-talet. Gården har överlevt krig, snöstormar och tyskarnas ockupation under andra världskriget och var helt fantastiskt välbevarad med en mangårdsbyggnad, som var något utöver det vanliga. Här driver en dotter till dagens ägare, kärleksfullt kallad ”Hanne Höne” Highland med en liknande driftsbyggnad, som vi hade sett i Ulefoss fastän mindre och med färre djur. Hon har även en stor äggproduktion och det var höns överallt och därav smeknamnet. Självklart såldes kött, ägg och dessutom egenproducerad både öl och cider.

Allt trevligt har ett slut och så även för oss med ett sista besök söndagen den 15 september i Aust-Torpa, några mil norr om Hönefoss. Här gick ett 100-tal Highland på 1000 meters höjd och just den här dagen skulle man lasta dem och köra ner dem till dalen. Snön låg i luften och medan vi gick runt och tittade på djuren och blev bjudna på highlandburgare så började det att snöa. Man kan bara konstatera att det var en perfekt planerad resa för oss Skandinaver och med ett avslut på Gardemoens flygplats.

Om 2 år så är det Sveriges tur att planera en ny träff men det ryktas att även Estland vill vara med och i så fall starta upp med ett möte i Estland. Låter mycket spännande om det skulle bli så.

Text Birgitta Larsson

Foto Holger Kjaergaard och Lars Larsson