RUNDTUR I SKOTTLAND − DETTA FANTASTISKA LAND
Text: Birgitta Larsson Foto: Lars Larsson
Söndag
morgon den 5 Oktober kl. 8.00 var det avresedags från hotel Holiday Inn by Glasgow Airport. 34 st förväntansfulla skandinaver, majoritet av danskar, men 4 från Norge, 2 från Sverige, 1 från Finland och 2 från Estland, som såg fram emot bussturen, som var planerad av den danska sekreteraren, Ann Margaret Sörensen och John Ashton, som tillsammans med sin fru Maureen driver bussbolaget SPA Coaches. De har även ett 20-tal djur i sin besättning "Allanfearn Highlanders. John var själv aktiv i den skotska föreningen, vilket vi hade stor glädje av under resan, då det kändes som om han kände till vartenda djur i Skottland och var även duktig på Skottlands historia, som han berättade om under bussturen.
Första besöket gjordes hos Sir Michael og Lady Sally Nairn och deras gård
Balnabroich Farm som bestod av 10.000 ha bete, åkermark och skog. Man hade både renrasiga highland, kryssningar, short horn och 3000 får. Efter att vi hälsats välkomna och fått informationen om deras gård så lastades vi upp på 2 st spannmålskärror, förspända med traktorer och med provisoriska bänkar runt om kanterna för att så resa ut och hälsa på deras djur. Genomgående var att alla hade mycket lugna djur. Vi kom ju ut ett 30-tal helt främmande människor i hagen men djuren reagerade inte utan stod helt still och betraktade oss, när vi gick runt omkring dem.
Resan gick sedan vidare genom Braemar och förbi Balmoral Castle mot Grant Arms Hotel in Grantown on Spey, där vi skulle bo 2 nätter. Resan var verkligen välplanerad och varje dag började med frukost 7.00 och slutade först med middag 19.30. Affärerna stänger kl. 17.30 i Skottland så någon shopping blev det inte tal om.
Måndag
morgon fortsatte vi till Heatherhills of Glenlivet Fold för ett möte med Alex & Rosie Garricks. Deras besättning var mer i storlek med våra större svenska ca 70 djur och de betade 62 ha arrenderad mark. Alex har hela tiden arbetat på Glenlivet Distillery fram till pension vid 55 års ålder. 8 ha av deras 62 ha ligger vid sidan av destilleriet och här går djuren som attraktion för besökande. Naturligtvis tittade vi inte bara på kossorna utan gjorde en guidad tur inne på Glenlivet och förutom
lunch här så kunde vi köpa whisky och souvenirer. Whiskylikör fanns också men det var Chivas och vi fick berättat för oss under visningen att Pernod äger snart alla större destillerier i Skottland.
Resan fortsatte sedan till
Ballindalloch Castle, där vi serverades traditionellt engelskt te och scones. Slottet ägs privat sedan 1546 och är som ett museum men bebos av nuvarande ägare familjen MacPherson-Grant Russell. Den äldsta existerande besättningen av Aberdeen Angus med stam från 1860 finns här och de avlar på en mindre hög typ av Angus, som idag är bland de minsta Angus djuren i Skottland.
Tisdag
morgon checkade vi ut och styrde kosan mot Kynedor Fold, som ägs av Charlie Bruce. Första stoppet på resan var dock ett stopp i Craigellachie and the Speside Cooperage, där man renoverar whiskytunnor. Något liknande hade nog ingen av oss sett. Kanske 10-12 man sprang i stort sett i fabriken. Varje man hämtade in en ny tunna, besiktade den, tog av banden om något skulle åtgärdas, bytte ev bräda/brädor, satte på banden igen och gick till kontrollen. Vi förstod inte hur de orkade men yrket går i arv från far till son och enligt guiden så tjänar de mycket pengar och ingen vill sluta. Vi hade ju även hört att Alex pensionerat sig vid 55 års ålder.
Nästa stopp innan besöket hos Charlie Bruce var på Baxters in Fochabers för te/kaffe och skotska pannkakor. Man skall inte vara otacksam men de svenska pannkakorna är helt klart att föredra. Fanns även scones för oss som visste vad dessa pannkakor är för något. Short bisquits från Baxters är däremot mycket goda.
Charlie Bruce
driver gården 215 ha tillsammans med sina 2 vuxna söner Charles och Robert. Hustrun Christine är läkare och hjälper till vid behov. Som att servera oss besökare whisky. Gården består av 215 ha och 80 ha brukas för maltproduktion till whiskyproduktionen. Resten brukas för de 75 korna och deras avkommor. För att klara av att se de olika hagarna så fick vi åter igen åka en sorts
vagn med lemmar och efter en traktor. Det var inte så lång åktur den här gången så det gick alldeles utmärkt att stå upp och hålla balansen under resan.
Sonen Charles hade gjort en undersökning år 2011, som ett led i hans universitetsstudier, som visade på att innehållet av kolesterol i kött från Highland är lägre än i annat oxkött.
Middag och övernattning i Banff Springs Hotel precis vid havet. En vik mot norr och stora vågor, som slog upp på stranden. Fantastiskt. Hotellet rekommenderas till alla som tänker besöka Skottland.
Onsdag
gick turen vidare mot Perth för 2 övernattningar och med ett par stopp. Första besöket var på Gleann Daidh Highland Cattle Fold och hos Alasdair & Grace Noble. Detta var en nyetablerad besättning och man hade startat upp med 6 kvigor i maj 2012. Idag hade man 36 djur som gick på 4 olika beten med gångavstånd. Lugnt, tyst (inget traktorljud) och soligt.
Vi började förstå att avel i Skottland handlar om Oban. På auktionen i Februari säljs de bästa tjurarna och till priser på upp till en kvarts miljon SEK och på hösten i Oktober, precis efter att vår resa slutar, så säljs kvigorna. Det handlar alltså om att pricka in kalvarna så att de platsar perfekt i ålder vid de olika auktionerna. Enda månaden man helst inte vill ha kalvar är Januari.
Vi körde nu längs floden Dee och på vår väg till nästa besök
Tilbouries Fold och Jim and Sheila Fraser för lunch. Här var åter igen en stor gård med 390 Highländare, 81 Simmentalare, 58 korsningar och får. En ny mycket spännande variant på färdmedel. En kärra med 2 halmbalar lagda i mitten så att man satt med ryggarna mot varandra och i varje kortända låg det också halmbalar. Nu bjöds vi på lunch för tredje gången och det blir bara mer och mer mat och dryck. Otroligt generösa människor.
Torsdag
morgon börjar med ett byte av buss. Vi skall ut på smala vägar och vår buss är för stor. Men John, som har allt och kan allt, har ju självklart även fixat detta. Ny buss med kvinnlig chaufför. Vi är nu på väg till Trossachs National Park. En nationalpark, som vi har fått specialtillstånd för att åka i med den smala bussen. Vi färdas längs sjön Loch Katrine och får se vita djur. Charolais? Knappast. Det är vita short horn. En liten grupp på 1 tjur och 8 kor med kalvar. Djuren som går här ägs av ett skogsbolag och deras skötare är Stuart Hendry, som guidar oss fram till en servering längst in i sjön. Även här är djuren mycket lugna och kommer fram till oss på ca 10 meters avstånd och vi kan gå runt och prata med dem. Vi frågar hur de kan vara så lugna men då berättar han att det passerar ca 40.000 fotgängare och cyklister varje sommar, som stannar och pratar med djuren även om de inte kommer in i hagen, som vi får göra. Man har börjat att använda vit tjur från short horn och korsa med highland för att få hornlösa djur. Vi förstod att även i Skottland kan hornen vara ett problem vid slakten.
Vår nya busschaufför som körde oss mellan 3 olika stopp för besök bland djur, ca 200 totalt, fick vända efter en god lunch och vi fick åka båt tillbaka. Den här dagen var nog den bästa.
Programmet hade utlovat kanske shopping in Perth, när vi kom tillbaka men vi lyckades inte hålla tiden någon dag så affärerna hade stängt.
Fredag
sista dagen med antingen typisk engelsk eller kontinental frukost. Ingen ville nog riktigt ta in detta men vi hade ju 2 besök kvar. Det första var på Cladich Fold och John and Queenie Strickland. De köpte gården med djur 2001 av David Fellowes, som vi har träffat som bedömare i Herning vid ett par tillfällen. Gården är mycket gammal och djuren finns med i den första skotska stamboken från 1885 och har vunnit många priser sedan dess.
Man har sparat en del av de gamla linjerna men också fört in nya blodlinjer för att få så bra djur som möjligt. Man satsar på kvalitet och inte på kvantitet och hade ca 110 djur stort som smått. Gården består av ca 600 ha mest höglänt terräng och man köper in allt vinterfoder.
Inte vid ett enda besök under den här resan har vi träffat på något djur, som höjt huvudet och sprungit bort från oss. Mycket positivt eftersom de ju betar på marker, som i storlek är långt överlägsna våra.
Resan fortsatte sedan till den skotska föreningens kontor i Stirling, där man hade fullt upp med förberedlser inför auktionen i Oban, som skulle hållas på tisdagen. Man hade ändå tid att prata med oss och bjuda på te och scones.
Tillbaka till Glasgow och definitvt sista måltiden. Middag på hotellet på kvällen med en riktigt god stämning. Vi hade ju lärt känna varandra och någon språkförbistring fanns inte längre.
Det jag kommer att minnas mest av allt är alla dessa lugna djur, alla gästfria människor, storslagen natur och en mycket duktig busschaufför, John Ashton.