Svenska

Highland Cattle föreningen 

Här kan du läsa om en öronmärkning som försvann.

Har du några ideér om hur det kan ha gått till skicka gärna in det under fliken Gästbok. Du kanske har varit med omnågot liknande?

 

Öronmärkning och öronmärkning.

Januari 2015 hade jag en kviga som absolut vägrade att låta sig tas in i ligghallen för kalvning. Nu var inte det någon katastrof, vädret var bara några minusgrader så hon fick göra som hon ville. Jag var själv också tillhands om hon skulle behöva lite assistans. Till saken hör också att kornas hage avgräsas av Sävarån till 50 procent.                                                        Jag kollade kvigan flera gånger under dagen, men någon kalvning var inte på gång. En sista koll gjorde jag på kvällen och då var hon ifärd med att kalva. Platsen som hon valde var i mitt tycke något olämplig för den låg bara två meter Sävarån, vilket innebar att kalven var nära att ramla ner i vattnet när den gjorde sina tappra försök att kordinera benföringen. Nåja eftersom jag var där kunde jag vaka så att ingen skada skedde. Eftersom kon och jag är goda kompisar så fick jag efter en timmes tid bära kalven till en säkrare plats, och också göra den obligatoriska öronmärkningen.

Allt gott och väl, kvigkalven började dia och allt var frid och fröjd, jag såg till den flera gånger varje dag under tvåveckors tid.

En dag när jag som vanligt ser till djuren, ser jag också den lilla kvigkalven men den ser inte ut som tidigare. Jag märker att ett öronmärke är borta, går närmare och ser att halva örat har avbitits av och att kalvens andra öra saknar en tredjedel av längden. Man undrar ju vad som hade hänt, jag hittar ett öronmärke som visar tydliga bitskador.

Jag kontaktar länsstyrelsens viltavdelning som sänder en tjänsteman som tittar på skadorna. Han utesluter vilddjur för han sa att varg går direkt på nacken, lo på strupen och vid den här tiden på året borde björnen vara i ide. Så han kan inte komma på något annat än att det måste vara en lösspringande hund. Hans egna erfarenheter vid älgjakt är, att älghundar ofta när en älg har fällts springer fram och gnager av älgens öron. Den teorin är väl den mest troliga.

Jag tar bilder på kalven och kontaktar lokaltidningen. Jag ville att kanske någon hundägare skulle känna sig träffad när det blev allmänt känt. Intresset från allmänheten visade sig bli stort med många kommentarer, somliga säger att det också nämndes i tv. Skulle vara av intresse att veta om andra har varit med om någon liknande erfarenhet.

Men i alla fall, ingen kan då påstå att kalven inte är öronmärkt.

Östen Sandström.

Bullmark.

PS. Jag sänder bilder via sms 073-7312111